Minnen… från en tid när man hade ro att sitta ner på ett café, samtala och lyssna till levande musik. Czardas, serenader och vackra valser framfördes av en orkester eller en trio på varje café eller restaurang med självaktning. Ett damkapell med unga, skickliga – ibland välutbildade - musiker var inte ovanligt. Det gällde att locka publik till sin restaurang på alla tänkbara sätt! Kvinnorna fick arbeta hårt, de spelade i stort sett årets alla dagar, tjänade dåligt och fick väl inte alltid den uppskattning de förtjänade. Trots det var det många som saknade sitt fria musikerliv när de gift sig och slutat turnera. Att lyssna på levande musik kostade pengar och så småningom tog jukebox och grammofon över musikunderhållningen. Kapellen tystnade, restaurangtrion blev omodern och kvar idag finns bara …minnen.